Replik i skoldebatten

Replik på Niklas Wikströms debattartikel i NWT 14/5 - 2010.

Niklas Wikström oroar sig över hur de rödgröna partiernas skolpolitik kommer att se ut om de skulle vinna valet i september. Han raljerar över motstånd mot betyg och läxläsning. Men det kommer inte att bli någon dramatik i detta för de rödgröna kommer att fortsätta med betyg och läxläsning, möjligen men skillnaden att man vill ge utökade möjligheter till läxläsning på skoltid av hänsyn till de olika förutsättningar till hjälp som kan finnas i hemmen. I sin iver att kritisera de rödgrönas skolpolitik gör han så som folkpartiet gjort nu under en tämligen lång period, nämligen en svartmålning av det jobb som lärare gjort de senaste decennierna.

Lärarna har inte svikit elever med behov av extra stöd eller de som haft det extra lätt. Var i de styrdokument som rått under s-styre finner du skrivningar som ger stöd för dina påståenden? Ingenstans! Däremot gott om skrivningar som visar på motsatsen. Och i den folkpartistiska analysen om vad som är orsaken till att resultat ibland inte uppnås föreslås väldigt sällan mer resurser till skolutveckling eller ökad bemanning. Istället skuldbelägger man elever genom att föreslå ökade sanktionsmöjligheter som till exempel att bokföra skolk. Istället för att fundera på hur en positiv skolutveckling stimuleras vill man kunna bötfälla skolor. Och när man vill stimulera så ska det ske genom till exempel examensbonus. Det verkar som om Folkpartiet har snöat in på en behavioristisk SuperNanny-linje.

Niklas räknar upp sådant som länge funnits inskrivet i skolans värdegrundsarbete och vill få oss att tro att det är folkpartiet i opposition mot de rödgröna som vill jobba med dessa frågor, vilket naturligtvis är rent nonsens. Ni som låtit er påverkas av Niklas oro: Ta det lugnt, det blir ingen dramatik inom skolan med de rödgröna, det blir fortsatt hårt arbete med att uppnå de viktiga målsättningarna i läroplanerna, men kanske en större fokus på att stimulera utveckling snarare än att skrämma fram den genom behavioristiska belönings- och bestraffningsmetoder.

Kenneth Johannesson (S)

Låt inte barnen betala din skattesänkning

Folk som tycker att det var bra av borgarna att sänka A-kassan hävdar gärna att arbetslösa är arbetsskygga personer som vill bli försörjda av dem som jobbar. Denna inställning märks också när det raljeras över ett bidragssamhälle som måste ersättas med en arbetslinje. Jag tror att detta är en psykologisk försvarsmekanism för skattesänkningen. Man vill inte att en annan bild ska fastna på näthinnan. En bild där en familj blir drabbad genom att en av föräldrarna förlorar sitt jobb på grund av minskad orderingång och där föräldern trots aktivt sökande inte får ett nytt jobb. Där de kraftigt minskade intäkterna skapar spänningar i en kanske redan hårt ansträngd familjeekonomi och där barnen drabbas genom att inte kunna klä sig och skaffa sig sådant som deras jämnåriga kamrater kan. En familj som säkert kommer på fötter igen om något eller några år om bara jobben kommer, men som nu får gå igenom ett stort lidande för att någon annan ska få en skattesänkning. Någon som har ett jobb och därigenom redan kan kosta på sig och sin familj betydligt mer. Denna andra bild vill man inte ta till sig för man vill inte se sig som en person som berikar sig själv på bekostnad av utsatta barn. Att detta faktiskt sker är det bättre att blunda för och istället hålla fast vid bilden av den arbetslöse som arbetsskygg.

KENNETH JOHANNESSON (S)

Välfärdens utmaning

De framtida utmaningarna för välfärden kommer att kosta trots ständiga effektiviseringar. Om man har som idé att vilja möta denna utmaning så måste samhällets intäkter ökas. Man kan höja skatten och hänvisa till solidaritet, men ett bättre alternativ är att göra satsningar som höjer utbildningsnivån i samhället. Med höjd utbildningsnivå följer höjd nationalinkomst. Om nationalinkomsten höjs så ökar samhällets intäkter utan att man behöver höja skatten. Detta är socialdemokraternas vision för att möta framtidens utmaningar. Det borgerliga alternativet har som idé att sänka skatten så får vi se vad det räcker till. Försämringarna i försäkringssystemen och sänkta utbildningsambitioner gör det mer lönsamt med lågavlönade yrken, vilket kommer sänka nationalinkomsten. Borgarna möter framtiden med kraftigt försämrade samhällsintäkter. Vilket alternativ tycker du verkar vara bäst?

KENNETH JOHANNESSON (S)

1:a maj

1:a maj i Arvika, 160 i tåget och ungefär lika många som anslöt till lyssnandet av talen. Lars-Ove Jansson, Tomas Riste, David Hakula, Eva Forsell och Håkan Jivesand höll bra tal. Noterar också att Stefan Löfven inspirerats av bloggens tema för dagen och framhöll med glöd vikten av jämställdhet! Bästa sägningen var annars "Vi ska inte sänka priset på människor, vi ska höja deras värde." Vill ni se bilder och ta del av tal från Arvika så gå in på hemsidan;
 http://www.s-info.se/region/default.asp?id=62'

Dagens tema - jämställdhet

Igår, 6 publicerade artiklar om konkurrensutsättningen av välfärden, idag 8 artiklar med tema jämställdhet. Idag är det 1:a maj och dags att gå ut och demonstrera för alla människors lika värde, för rättvisa, fred och frihet.

Öka individualiseringen av föräldraförsäkringen

Jämlikhet och jämställdhet hänger ihop. När klyftorna (genom den borgerliga politiken som förs!) ökar i samhället så ökar också klyftorna mellan män och kvinnor.

Det beror på att kvinnor i högre utsträckning alltjämt återfinns i de lägre inkomstgrupperna. Kvinnors arbete värderas lägre, inte för att deras arbeten kräver mindre kompetens än männens utan för att marknadskrafterna fungerar till kvinnors nackdel.

När vi socialdemokrater byggde ut barnomsorgen så kom kvinnor ut på arbetsmarknaden i högre utsträckning. Men kvinnors arbete sågs som ett tillskott till hushållskassan, vilket innebar att denna arbetskraft såldes billigt. Vi socialdemokrater har också successivt byggt ut föräldraförsäkringen. Det har hela tiden varit kvinnor som i överlägset hög utsträckning har varit hemma med barnen.

Detta bidrar också till kvinnors eftersläpning lönemässigt. Även män som arbetar i kvinnodominerade yrken släpar efter lönemässigt, men eftersom män ”vabbar” mer sällan och använder föräldraförsäkringen i mindre utsträckning så hamnar den allra största eftersläpningen hos kvinnor.

Eftersom det är mycket tveksamt att lagstifta löner så får man försöka hitta andra sätt att få bukt med denna orättvisa. En effektiv åtgärd skulle vara att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden genom att stimulera en mer rättvis fördelning av arbetet med barn och hem.

Vi behöver en reform som syftar till att förbättra kvinnors position på arbetsmarknaden och männens position som föräldrar. Låt föräldrarna bestämma detta själva, tycker många. Det gör de även om försäkringen individualiseras, försäkringen är fortfarande ett mycket fint erbjudande från samhället, den är inget tvång. Som det är idag så påverkar just den ojämställda ekonomin de ”fria” valen i riktning mot fortsatt ojämställdhet.

Med en ökad individualisering av föräldraförsäkringen påverkas däremot de fortsatt fria valen i riktning mot mer jämställdhet. Dessutom vet vi genom forskningen att ökad jämställdhet och jämlikhet förbättrar folkhälsan och förebygger ohälsan. Och varför inte i samma veva förlänga den föräldralediga tiden, en bra reform för barn och föräldrar och samtidigt en möjlighet för unga att få en chans att hoppa in i yrkeslivet!

Kenneth Johannesson (S)

En elitistisk jämställdhet

Svar till Replik Urban Svanberg och Stefan Fölster (NWT 6/3)

Urban Svanberg och Stefan Fölster tror på marknadskrafterna när det gäller att få till ökad jämställdhet i samhället och skickar längtansfulla blickar mot USA. Man tittar på storstäder där utbildningsnivån och löneläget är högre och konstaterar att kvinnor där har spräckt glastaken.

Men hur ser det ut i USA om man vänder blicken mot landsbygd och mindre städer? Min gissning är att vi ser ett betydligt större gap där vad gäller jämställda löner än vad som finns emellan Stockholm och Värmland.

Man poängterar vidare att utbildning lönar sig bättre i USA än i Sverige, men frågan är om inte denna relation har mer att göra med att lönerna hålls nere för de med mindre utbildning genom sämre facklig organisering, sämre försäkringssystem – en idé som nu prövas även här av den borgerliga regeringen.

Svanberg och Fölster drömmer om ett samhälle där starka individer, kvinnor och män, lever i jämställdhet, men problemet är att detta bara gäller en begränsad elit. Resonemanget om att löner blir högre om fler arbetsgivare konkurrerar om att få anställa är intressant. Man exemplifierar med privata arbetsgivare inom välfärden. Det innebär att medborgaren förutom att betala pengar till vinster dessutom betalar mer pengar för samma arbetsuppgift. Vi får med detta resonemang betydligt mindre välfärd per skattekrona. Bra för företagare och starka individer, men dåligt för medborgaren.

Avslutningsvis så ser inte Svanberg och Fölster de strukturer som skapar lägre löner inom kvinnodominerade yrken utan väljer att skuldbelägga kvinnor för att de väljer utbildningar som leder till sämre inkomster. Svanberg och Fölster må få en elit av jämställda kvinnor och män i sitt drömsamhälle, men som helhet ökar ojämlikheten och ojämställdheten.

Kenneth Johannesson (S)

Arvika