Därför kvotering

Man kan fundera på varför det fästs så stor vikt vid att få en rättvis fördelning till uppdrag av olika slag utifrån ålder, kön, etnicitet, sexuell läggning och geografi. Finns det inte en risk att man bygger in så stora begränsningar att det blir svårt att få tag i den individuella kompetens som eftersöks? Problemet är att det historiskt har visat sig svårt för heterosexuella vita män i övre medelåldern att upptäcka kompetens utanför denna egna gruppering. För att nå det läget där vi kan lita på att de som väljer ut inte kvoterar in sig själva, behövs därför en kvotering som till slut har uppnått en heterogen balans, där denna risk har minimerats. Hur vet man då att de olika grupperingarna inom det heterogena inte väljer sig själva? Till viss del är det just för att de gör detta som kvoteringen behövs, den heterogena gruppen tillförs kompetens i att se kompetens mer heterogent. När diskussionerna inom den heterogena gruppen på så viss stärkt kompetensen i att upptäcka kompetens heterogent så kommer tendensen att grupper väljer sig själv att suddas ut. Då når vi ett läge där varken den nuvarande kvoteringen eller den motverkande kvoteringen behövs.

Sedan kvinnor fått vara med och leda arbetarrörelsen har det blivit bråttom med byte...

Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson är två mycket kompetenta personer som kommer att göra ett mycket gott jobb med att leda den politiska och fackliga arbetarrörelsen. De ser både till att traditionella väljargrupper känner igen sig och återvänder, samtidigt som de har förutsättningar att attrahera nya väljargrupper genom smart pragmatisk politik som lockar mittenväljare, tydligaste exemplet är fokus på hur jobben ska växa för att säkra välfärden, istället för att hävda att jobben säkras genom att välfärden säkras, ett perspektiv som mer känns Vänsterpartiet. Det faktum att båda är vita heterosexuella män i övre medelåldern förpliktigar dock när det gäller att få trovärdighet i jämställdhets- hbt- och mångfaldsfrågor. Jag får känslan av att det sedan kvinnor sent i historien getts förtroendet att leda såväl den politiska som fackliga arbetarrörelsen, att det sedan dess har blivit mycket mer bråttom att byta, så att det blir männens tur igen. Frågan är hur bråttom det blir med nästa byte?

Detta protesterar jag emot!

Tänkte räkna upp sådant som det finns anledning att protestera emot strax, men innan dess en fundering. Är det ur kampen mot sådant som ger upphov till missnöje som politiken har sin relevans? Mitt eget engagemang handlar förutom att delta i en kamp mot orättvisor också om att politiskt värdera och analysera omgivningen, att påverkas och påverka i den spännande idedebatten. Nu över till en protestlista: Jag protesterar emot att: Ungdomar inte ges möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden som de borde. Skolbarn driver runt på stan istället för att vara i skolan. Tågen inte prioriterats bättre i samhällsekonomin. Alla människor inte hjälps till ett fungerande liv med försörjning och bostad. Att pojkar och flickor behandlas med gammeldagsa stereotypa föreställningar om kön. Att vi inte ger förnyelsebar energi den utvecklingskraft den förtjänar. Att vi inte stämmer mer i bäcken istället för i ån, alltså satsar mer på bevisat framgångsrikt förebyggande, hälsofrämjande arbete. Iden att förutsätta att människor är lata och behöver få en spark i baken för att masa sig upp. Den orättvisa fördelningen av ekonomiska resurser. Inte att det finns skillnader, utan de alltför irrationella orsakerna till skillnaderna. Att konflikter fortfarande i onödigt hög grad löses med krig. Att barn i världen och i Sverige, samt deras föräldrar lever i fattigdom. Att privata vårdgivare lyckats tjäna storkovan på vanvård. Får fylla på denna lista efterhand.

Vem ska man heja på inom idrotten?

Vilka ska man heja på inom idrotten? Det lag som kommer från samma geografiska område som man bor i eller är det andra faktorer som ska avgöra? Finns det ett idealt sätt att utföra sporten på? I så fall skulle sympatierna hamna hos det lag som man anser ligga närmst detta ideal. Eller så finns det flera olika ideal och så hamnar sympatierna hos det lag som respektive person bäst anser lever upp till det ideal som han/hon företräder. Jag har också märkt att det lätt blir så att man hejar på ett lag som man investerat mycket hejatid på. Man hejar på laget för att man hejar på laget helt enkelt. Vill avsluta denna reflektion genom att lansera en teori som tränare av lag kan dra nytta av. Inför ett perpektiv på ett ideal som gör laget värda att vinna. Då blir motivationen större än att nå individuella eller lagmässiga framgångar, då handlar det om något större.

Argumentationslinjen för lärarna

Utifrån dessa tre punkter anser jag lärarnas argumentationslinje borde föras:

· Vi gör ett bra arbete som i dagens komplexa samhälle får upp elevernas kunskapsnivå så pass som den ändå är.

· Trots detta är vi inte nöjda utan vill stärka elevernas kunskapsnivå ännu mer och är därför positivt inställda till att använda all tillgänglig arbetstid åt att utveckla vår undervisning, sättet vi organiserar oss på, dokumentationen som ger oss stöd i att utveckla vår undervisning, etc.

· Därför är det en god investering att höja lärarlönerna och lärarstatusen, för investeringen kommer vi använda för att i än bättre utsträckning utbilda Sveriges framtid.

Tankar vid morgontidningarna...

Morgontidningarna avklarade. Logiskt att värdekonservativa Kristdemokraterna vill avskaffa all individualisering av föräldraförsäkringen. Ett återskapande av ojämställdhet genom "fria" val i en ojämställd ekonomisk struktur passar konservativa Kd, Sd lär säkert haka på också. Läser också att moderaterna ger moteld i jobbdebatten, men det är argument som känns igen från de gamla moderaterna. Studiestöd till ungdomar som utbildar sig till jobb blir hos moderaterna bidrag som motverkar jobb. Att fungernde omställningsförsäkringar skulle kunna leda mot jobb föresvävar inte moderaterna, att det är lättare att söka jobb om man inte måste koncentrera sig på sin överlevnad. Blir också glad över kompromissen mellan kommunledningen i Arvika och ungdomarna om att avvakta stängningen av Arvika om det fridsstörande bilåkandet med musik på högsta volym mitt i natten upphör. Är fortsatt tveksam dock mot konsekvenserna av att stänga ner en stad...

Incitamentssamhället...

Läste ett intressant inlägg om hur vi människor förväntas ändra våra beteenden genom att incitamenten externt (t. ex genom politiska beslut)drar åt ett visst håll. Samtidigt så finns exempel där detta får motsatt effekt. När människor har en övertygelse som motverkas av externa faktorer så stärks övertygelsen att hålla emot snarare. Det finns säkert exempel som både stödjer och motbevisar detta. Slutsatsen måste dock bli att politiken har en viktig uppgift i att argumentera ideologiskt för förslag som förändrar ett incitament för att få dubbel effekt, dvs att människor inte bara tjänar på att göra på ett visst sätt utan också är övertygade om det rätta i att göra så.