AN: Min bild av svensk näringslivspolitik

För Halbig och övriga intresserade kommer nu min utlovade bild av hur svensk näringslivspolitik ser ut, och hur den borde se ut.

Sverige är ett modernt och framgångsrikt land, en positiv hållning till utveckling och öppenhet för omvärlden har bidragit till detta. Den viktigaste tillgången för detta är invånarnas arbete och kunskap. Vår alltför höga arbetslöshet slår på de offentliga finanserna och därmed på vård, skola och omsorg. Människor måste ges och skaffa sig förmågan till egen försörjning, göra egna livsval och vara fria.

Den borgerliga regeringen trodde att arbetslösheten kunde bromsas genom att göra större ekonomisk skillnad mellan att ha ett arbete och att inte ha ett, och trodde med samma logik att man kunde göra svenskarna friskare genom att öka den ekonomiska skillnaden mellan att vara frisk och sjuk, man la över det mesta av ansvaret på individerna. Detta har inte lyckats, fler är arbetslösa och vi är inte friskare, men de sänkta ersättningsnivåerna gör att det är betydligt tuffare att vara arbetslös eller sjuk idag.

Med detta vill jag inte säga att höjda ersättningsnivåer skulle minska arbetslösheten utan att det behövs andra åtgärder om man vill lyckas pressa ner den. En mycket viktig åtgärd avhandlade jag redan när jag beskrev min bild av skola/utbildning. Att det varaktiga utanförskapet är det som ökat mest under borgerlig regi speglar hur viktigt det är med ett jämlikhetstänk också inom utbildning. I kölvattnet av den höga och varaktiga arbetslösheten ökar inte bara den relativa barnfattigdomen utan också den absoluta.

Matchningen på arbetsmarknaden fungerar allt sämre, vilket den högre andelen vakanser illustrerar.  Den borgerliga oviljan till utbildnings – och arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt den låga kvaliteten på åtgärderna har bidragit till detta, liksom oviljan att underlätta den geografiska rörligheten genom en aktivare bostadspolitik.

För att klara konkurrenskraften i en globaliserad ekonomi blir för Sverige samverkan mellan politik, akademi, näringsliv och fack viktigt, något Reinfeldt viftar bort som fikapolitik. Företagsklimatet måste förbättras. Mer än dubbelt så många företagare tycker att regelverket blivit svårare än enklare. Nyföretagandet minskar och företagskonkurserna ökar. 10 % män och endast 3, 6 %   kvinnor är företagare.  Istället för att ägna sig åt vidlyftig representation borde Vinnova av regeringen ges uppdraget att komma tillbaka till de spännande branschprogram som trots mycket lovande resultat lades ner av regeringen. Jag är mycket imponerad av ung företagsamhets verksamhet och andra som ägnar sig åt entreprenöriella perspektiv inom skolan, men som jag skrev tidigare är jag nyfiken på att få reda på mer om hur vi kan vända den negativa trenden vad gäller företagsamhet, bättre trygghetssystem för företagare kanske kan få fler att våga ta steget?

Kenneth Johannesson (S)