Låt oss återställa den (s)venska modellen

Den svenska modellen handlade om att balansera en fri marknadsekonomi med en väl utbyggd offentlig sektor. Dels råder en kraftfull symbios mellan offentligt och privat, det tydligaste exemplet är kanske företagens behov av en välfungerande infrastruktur av till exempel vägar, järnvägar och utbildning. Dels uppnås en rättvisare fördelning. När marknaden fördelar görs detta utifrån säljbarhet. Orättvisor som uppstår rättas i viss mån till genom att skatter tas ut till det gemensamma.

Dessutom innebär en stark offentlig sektor att alla, oavsett bakgrund, ges mer likvärdiga möjligheter att förverkliga sina drömmar. Detta motverkar också kriminalitet som ibland blir ”utanförskapets” ventil. Genom att offentliga välfärdstjänster alltmer privatiseras suddas till viss del gränserna ut mellan offentligt och privat, men vi får inte glömma att det fortfarande är det offentliga Sverige som är uppdragsgivare åt privata välfärdsföretagare. Det vilar ett tungt ansvar på politikerna att ta ett medborgarperspektiv när välfärdstjänsterna alltmer styrs utifrån kund och företagsperspektivet. Alliansregeringen håller på att genomföra ett systemskifte sedan 2006. Systemskiftet handlar om att kraftigt ändra i balansen mellan den fria marknadsekonomin och den offentliga sektorn på den senares bekostnad. Ideologin bakom detta är minska på statens makt över individen. Man ser en motsättning mellan individens möjligheter och en stark offentlig sektor. Jag håller med om att det finns risker med en stark stat och en stark offentlig sektor, det finns till exempel alltid en risk att man blir mindre effektiv när man hanterar gemensamma pengar jämfört med när man hanterar sina egna pengar. Men lösningen är inte att minska på det offentliga för då riskerar vi fördelarna med den ovan nämnda symbiosen, rättvisare fördelningen, möjligheterna för alla att förverkliga sina drömmar, motverkandet av kriminaliteten och medborgarperspektivet. Lösningen måste istället handla om att utveckla den offentliga sektorn så att den blir skickligare på att motverka sina inbyggda risker, det finns ju revision till exempel. Alliansregeringen gör ett stort nummer av att ekonomin i Sverige går bra i en omvärld där det går allt annat än bra och vill naturligtvis få oss att tro på att det är deras förtjänst. Men det är faktiskt Göran Perssons förtjänst. Under hans styre genomfördes ett ekonomiskt stålbad som både gav alliansregeringen ett bra utgångsläge och en viktig insikt om stabila finanser. I Sverige har vi därför möjlighet att diskutera fördelningen av en god ekonomi. Låt oss därför utnyttja den goda ekonomin i Sverige till att återställa den (S)venska modellen. I båda alternativen är finanserna i ordning, men det borgerliga systemskiftet hotar symbiosen mellan offentligt och privat, ersätter medborgarperspektivet med ett kund- och företagsperspektiv, ökar klyftorna och utslagningen och därmed också kriminaliteten. Låt oss i stället satsa på infrastrukturen i form att till exempel utbildning  vägar och järnvägar. Ett konkurrenskraftigt Sverige, med stöd av en stark offentlig sektor klarar dessutom att hålla ett lägre skattetryck. Vilket väljer du, ett Sverige med stark offentlig sektor och lågt skattetryck eller ett Sverige med svag offentlig sektor och lågt skattetryck?

Kenneth Johannesson (S)